Behandling
Alla cancerformer behandlas inte på samma sätt. Vilken behandling läkaren väljer beror på vilken typ av cancer det handlar om och hur långt sjukdomen har utvecklats. Olika typer av behandling kan också kombineras på olika sätt för att få en så bra effekt som möjligt. De fyra vanligaste behandlingsmetoderna är operation, strålning, cellgift och hormonbehandling. Exempel på nyare behandlingsmetoder är biologiska läkemedel, benmärgstransplantation och genterapi.
Operation
Cancer som inte har spridit sig behandlas vanligen kirurgiskt, och detta är fortfarande den främsta behandlingen vid cancer. Tumören tas bort tillsammans med en bit av den friska vävnaden runt omkring. För att hindra att cancern sprider sig tar man ibland bort ett större område av omkringliggande vävnad, blodkärl och lymfvävnad. Om det finns risk för att cancern har spridit sig, kan operationen kombineras med cellgift och strålning.
Operation är också ett sätt att ställa diagnos. Det är först när man har tagit ett vävnadsprov, en så kallad biopsi, av tumören som man kan avgöra vilken typ av cancer det är.
Strålning
Strålbehandling har använts i över 110 år mot cancer. Strålning förstör celler som håller på att dela sig eller har hög ämnesomsättning. Vid vissa cancertyper är strålbehandling botande, och metoden används både som botande (kurativ) och som lindrande (palliativ) behandling. Strålning dödar cancerceller som inte går att operera bort, eller kombineras med operation för att förhindra att cancern sprider sig. Vid strålning används joniserande strålning eller radioaktivt material. Själva strålningen, som påminner om röntgenstrålning, är smärtfri och riktas direkt mot tumören. Efter behandlingen kan patienten emellertid få svåra besvär, däribland smärta. På detta sätt ser man till att frisk vävnad skadas så lite som möjligt. Det kan emellertid ta dagar, veckor, eller till och med månader innan man ser strålbehandlingens totala effekt, då cellerna inte dör förrän de delar sig.
En variant av strålterapi är brakyterapi som innebär att man placerar en liten bit av ett radioaktivt ämne direkt i cancertumören eller i närheten av den.
Cellgift
Cellgifter, eller cytostatika, har länge varit viktiga i medicinsk cancerbehandling. Det finns ca 40 olika substanser som används vid cancerbehandling. Cellgifter påverkar hela kroppen, och är en effektiv metod att behandla tumörer och förhindra att cancern sprider sig till andra kroppsdelar. Cellgifter verkar genom att hämma cancercellernas ämnesomsättning och blockera celldelning, men skiljer inte mellan cancerceller och normala celler. Alla celler som delar sig snabbt och som har hög ämnesomsättning påverkas av behandling med cellgifter. Därför har cellgifter biverkningar.
Under de senaste åren har kunskapen om cancercellers funktion och egenskaper ökat kraftigt. Detta har lett till att det har tagits fram en rad nya läkemedel som har en mer direkt effekt på de defekter som finns i en cancercell. Denna typ av medicinsk cancerbehandling kallas målriktad behandling. Förhoppningen är att sådana läkemedel ska ha färre biverkningar än traditionella cellgifter.
Målriktad behandling och hormonterapi
Alla celler i kroppen kommunicerar med varandra. En viktig typ av kommunikation sker genom att celler skickar ut signalsubstanser som påverkar andra celler på andra ställen i kroppen. De mest kända signalsubstanserna är hormoner. Hormoner utsöndras från speciella körtlar, transporteras omkring via blodet och påverkar celler runt om i kroppen
Adrenalin är ett hormon som utsöndras från binjurarna och som påverkar många celler i kroppen. En av adrenalins funktioner är att påverka cellernas ämnesomsättning. Dessutom påverkar adrenalin hjärtmuskelceller och får därigenom hjärtat att slå snabbare och kraftigare. Andra signalsubstanser påverkar närliggande celler. Några signalsubstanser påverkar till och med sig själva, det vill säga att de celler som utsöndrar signalsubstansen själva påverkas av den. Signalsubstanser påverkar cellerna genom att binda sig till bestämda mottagarmolekyler som finns i cellernas ytmembran. Mottagarmolekylerna kallas receptorer. En signalsubstans som binder sig till en receptor orsakar en effekt i cellen.
Även cancerceller påverkas av signalsubstanser. Den viktigaste gruppen av signalsubstanser som påverkar cancerceller kallas tillväxtfaktorer. Tillväxtfaktorer påverkar cancerceller via en grupp av receptorer som kallas tyrosinkinasreceptorer. Bindningen mellan signalsubstanserna och receptorerna leder till en effekt inuti cellen. Ett annat exempel är att cancertumörer i bröstet behöver det kvinnliga hormonet östrogen, medan cancertumörer i prostata behöver det manliga hormonet testosteron. Genom att med hjälp av läkemedel blockera kroppens egna hormoner, kan man hämma tumörens utveckling. En annan lösning är att operera bort de organ som producerar hormonet, om det är möjligt.
Benmärgstransplantation
Benmärgs- eller stamcellstransplantation används ofta som en del i behandlingen av olika typer av blodcancer till exempel leukemi. Så kallad allogen transplantation innebär att blodbildande celler tas ut från en givare och överförs till mottagaren, patienten, som först har behandlats med höga doser cellgifter eller strålbehandling.
Biologiska läkemedel och genterapi
Behandling med biologiska läkemedel kallas också immunterapi eller bioterapi. Bioterapi kan verka genom att aktivera kroppens immunsystem så att det bekämpar cancerceller. Andra typer av bioterapi blockerar vissa gener och biologiska substanser så att tumörcellen inte kan växa.
Genterapi befinner sig fortfarande i en tidig utvecklingsfas och det finns många problem som måste lösas innan metoden kan anses säker och effektiv. Genterapi angriper cancer på gennivå. Cellen förändras genom att man för in så kallade nukleinsyror i cancercellerna. Nukleinsyra påverkar genuttrycket och kan bestå av gener, delar av gener eller bitar av DNA.